Här är stillhet och tystnad
nu när marken färgats vit.
Från den trygga gamla kyrkan
klingar sången ända hit.
Jag har stannat vit vägen
för att vila mig ett tag
och blev fångat i det gränsland
som förenar natt och dag.
Och ett skin ifrån ljuset
bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar
som finn med oss här i tiden.
Och jag vet att dom som har gått för oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här.
