Mot Okända Hav

Marie Fredriksson

Så är vi här igen


Du lurar mej med ord


Lågan andas än


men vi har väntat länge nog


Långt bort


ett vingslag mot dag


Långt bort


det hjärta som slog





Du frågar mej


om jag kan minnas vägen hem


Och jag kan se på dej


att du inte vet till vem


Vart ska du med din vilsenhet


och vart ska jag om du tvekar igen





Mot okända hav


vill du följa med


Mot okända hav


genom aska och höst


Mot okända hav


Var inte rädd


Jag bara ger dej en del


av allt du gav





Kom när vinden vänt


och blåser ut från land


Kom med ljuset tänt


och utan lögn i din hand


Jag lovar inga stjärnor i natt


Allt jag lovar är en annan strand





Mot okända hav


vill du följa med


Mot okända hav


genom aska och höst


Mot okända hav


Var inte rädd


Jag bara ger dej en del


av allt du gav