Aldrig Mer Igen

Marie Fredriksson

Det är mörkt,


kanske midnatt


och jag går


Driver ganska planlöst utan mål


Tomma gator,


men nånstans


håller någon annan


hans hand


Och det bränner till


fast jag gärna ville tro


att jag hade glömt


hur gråten kändes


Så plötsligt stod det klart


att allting underbart


kom aldrig mer igen





Det är slut


nåt är borta


men ändå kvar


Spåren efter allt


som en gång var


är så många


sitter i


Folk jag möter


skyndar sig förbi


Dom kan inte se


inte veta vad som hänt


Och jag vill inte visa


vad jag känner


Så plötsligt står det klart


att allting underbart


kommer aldrig mer igen





Jag är trött när det ljusnar


och jag ser solen


och den värmer


mer och mer


Och jag glömmer


vad jag vet


Men plötsligt är den här


min verklighet


Och det bränner till


fast jag gärna ville tro


att jag hade glömt


hur gråten kändes


Så plötsligt stod det klart


att allting underbart


kom aldrig mer igen