nanana...
vi satt ett gäng på en strand
några mil utanför tylösand
käka korv och chips
rökte för mycket, och sänkte en 7-8 pripps
jag hade fått span på en dam
som kan få en å bli monogan
å lite vilt gått fram
å börjat att köra mitt stora förförarprogram
då hördes ett Cat Stewens darr
till tonerna från en gitarr
då kom han grabben med G
en riktig gitarrknäppare
en råblond nordisk prins
två dagars skäggstubb t-shirt och avklippta jeans
slog sig ner vid vår plats
presenterade sig såsom Mats
så slog han an en ton
å började sjunga mitt i vår konversation
den tjej jag skulle ha i säng
föll genast in i hans refräng
refr:
för har en speleman en enda gång
börjat sjunga på en gammal sång
då ska alla runt omkring va me å skråla
har han blott en enda gång gett skri
lär han sjunga varje melodi
ifrån underbara Creedance till Carola
nanana...
hur säger man till en sån tjej
du vet sjunga e inte min grej
men jag e ett jäkla kap
för jag har läst matte å läran om statsvetenskap
men när man får slåss mot en skur
utav toner från en trubadur
det skulle han veta den man
han som skrev sången "House of the rising sun"
den börjar Mats helt sonika
då blåsa på harmonika
för har en speleman en enda gång
börjat sjunga på en gammal sång
e de ogörligt ja lögn att söka stopp'an
har han blott en enda gång gett skri
lär han sjunga varje melodi
ifrån "dover å calais" till lilla loppan
framåt 4-5 fick jag nog å gick hem
men vad jag tror å har på känn
så sitter han nog säkert kvar där än
för har en speleman en enda gång
börjat sjunga på en gammal sång
e de omöjligt att få honom att sluta
har han blott en enda gång gett skri
lär han sjunga varje melodi
tills nån vänlig själ slår halsen av hans luta
nanana...
